Föreningen byter namn

2017-11-01

Från och med 1 november 2017 är det nya namnet Nacka Värmdö Klätterklubb.
Med en allt större förankring i Nacka och Värmdö enades föreningen om att byta namn efter ett förslag i början av sommaren. Förutom att medlemmarna glatt sig åt enklare initialer att komma ihåg ser vi fram emot ett närmare samarbete med kommunerna och lokala aktörer för både idrottslivet, klättringen och naturen.

Delad glädje är dubbel glädje

Klättring är ett kraftfullt verktyg för integration i vårt samhälle. Fysisk styrka, mental närvaro och bra teknik är viktigt för att kunna ta sig upp på väggen men klättring består av mer än så.  Träningsformen utgör ett socialt forum där personer med olika bakgrund möts och delar en upplevelse. Upplevelsen kan bestå av glädje att ha kommit upp för en vägg men också vägen dit, hur leden på väggen ska lösas innan toppen nås.

I samarbete med Klätterverket, 2ans fritidsgård, Sickla klättring och Sportsällskap får nyankomna ungdomar prova på klättring som träningsform. Träningen introduceras inomhus och avslutas utomhus på klippa i naturen. Gruppen bestående av instruktör, fritidsledare, fem ungdomar från Afghanistan och Jemen klättrar regelbundet under våren 2016. Det gemensamma målet att ha kul genom klättring, att samtliga medverkande får möjlighet att utvecklas och göra sporten tillgänglig för fler.

Tävlingsgruppen 

Från och med 2016 har vi startat en tävlinssektion i samband med flera nya medlemmar. 

Du som vill prova på tävling kan hänga med träningen i skss tävlingsgrupp som tränar 4 gånger i veckan på vår hemmabana Klätterverket.

Kontakta Niklas Borgh på mail: tavling@nvklatterklubb.se.

Etiopien

Jag (Johannes), min lillebror Carl Granlund och Adam Herring gav oss 2012-12-29 till Addis Abbeba på Adam's initiativ. Planen var i korta drag att åka till Etiopien. Ge oss upp på det högsta berget i närheten, Bale mountain nationalpark, korsa Sanetti plateau, en milsvid öken på ca 5000 meters höjd. Hitta stenblock vid ett område kallat Rafu lavaflow och klättra på dem med medtagna landningsmattor. Adam hade på känn att det fanns klättring där. Ni kanske förstår att hela projektet lät lite far-fetched för mig först så det var med viss skepsis jag vänligt men bestämt först avböjde Adams inbjudan. Några dagar senare ringde min lillebror och berättade entusiatiskt om planen att åka till Etiopien...Suck. Ytterligare någon vecka senare satt jag på planet mot Addis med dessa två underbara individer.

Resan blev ingen besvikelse. Alla element fanns med. Upptäcksfärd, bouldering i alla former och sedvanligt kufiga människor. För er som inte upptäckt klätterformen bouldering så handlar en sådan här färd mycket om ups and downs. Se ett fantastiskt block i fjärran för att sedan komma fram och antingen upptäcka att det är lite för högt, lite för dålig stenkvalite eller omöjlig landing. Å andra sidan kan man gå runt ett hörn och få syn på det fulaste blocket i världshistorien, bestämma sig för att klättra det och kanske göra ett av de finaste boulderproblem man någonsin har gjort. Vad vi fann var ett hav av stenblock (ca 2x3 kvadratkilometer) med obegränsade möjligheter till vidareutveckling. Vi spenderade 12 dagar på denna magiska plats med att borsta och rensa stenar från lös sten och lav. Gps markera platser. Gå på turer för att upptäcka platser med koncentreringar av högkvalitativa stenblock. Resultatet blev 60 nya boulders i varierande grad från 5a till 7c. Det finns alla möjligheter att utveckla såväl sport som trad-klättring i närområdet och som brorsan skriver på sin blogg: ”but all those FA's are still up for grabs”

För mer informations besök gärna Carl Granlunds Blogspot eller sök information på 27crags.com. Planerar ni en resa går det också bra att ringa undertecknad för ytterligare info.

Johannes Granlund

(FA's= First Ascents)

Lofoten

Den 15:e Juni satte jag och Charlotte Hederen oss i en bil och körde från Stockholm. Vi visste inte då riktigt vad vi var på väg emot. Det skulle visa sig bli en två månader lång resa nästan uteslutande bestående av fiske, klättring och matlagning. Ingen av dessa komponenter var till besvikelse. Vad gäller kombinationen fiske och multipitch klättring tror jag att detta är ett av världens absolut främsta områden för begivenheterna. Carl Granlund och Michelle Sevastik hade hyrt ett hus i Henningsvaer. En liten Unesco-världsarvs skyddad by på några små öar utanför Austvågöyas södra kust i Vågans kommun i Lofoten. Där stötte vi på något av den bästa trad, sportklättring och bouldering vi någonsin sett. Jag har här valt en dag av ca 60 ute i de norska fjällen.

Jag och Charlotte hade hört talas om ”bare blåbaer” som enligt ryktet skulle vara en av de finaste och lyxigaste turerna i området. Sommaren började lida mot sitt slut och vädret var allt mer otillräkneligt. Planerna att klättra turen hade fått ligga på is länge delvis då vi inte kände oss redo och den senaste veckan på grund av dåligt väder. Väderrapporter ger som bekant inga garantier men efter en förmiddag av fin-väder och torka bestämde vi oss för att det fick bära eller brista. Approachen tog ca 2 timmar för oss trots en förare som ansåg att en timma räckte gott. Vid halv fyra tiden stod vi dock vid klippans fot preppade med detaljerad information om leden och ett något överdimensionerat rack. Då började det regna. Jag vänder mig för att fråga Charlotte om vi ska vända men då är hon redan inknuten och förekommer mig med: ”jag tänkte ta första replängden”. Och så var det med det. Vid första stand kommer ett brittiskt replag nerfirande och verkar prata upphetsat med Charlotte. När jag kommer upp visar det sig att dessa garvade britter i 45-års åldern hade haft ”an epic”. Det brukar betyda att det varit avsevärd risk för liv och lem. Deras berättelse innehöll en spricka som ”tuggade” rep till den grad att de fått kapa av en tredjedel av sitt rep för att ta sig ner. Jag kände beslutsamhetens djärva rosighet övergå till eftertankens kranka blekhet. Vi hade dock mer information om leden en föraren medgav. Väl vid toppen ska det gå att göra en sketchy travers 7-8 meter åt höger som leder till nya fina nerfirningsankare som går helt fria från spricksystemet. Med det i bakhuvudet fortsatte vi uppåt. Efter totalt 5 pitcher och 6 timmar av kliniskt ren sprickklättring bestående av finger till handjam var vi uppe och hade hittat nerfirningsankaret. Nerfirningen tog ca en timme och 22:30 var vi vid klippans fot. Någonstans mitt i nedfirningen hade jag börjat andas ut och känna mig riktigt avslappnad men det skulle visa sig att resan inte var över. Efter high-fiveandet och lite fika samt en halvtimmes nerklättring/vandring började det ösregna och bli överraskande mörkt i midnattssolens land. Vi befann oss nämligen i en dalgång med riktigt mörka moln på himlen utan pannlampor. Färden tillbaka tog oss ca 4 timmar i regn och tårar. 02:30 var vi vid bilen.

Vår tur blev också en smula episk av andra anledningar än det brittiska replaget men vi sov gott och kände oss belåtna över att vi kunde lämna tillbaka en del av all den utrustning det hade krävt av dem för att ta sig ner på det lokala vattenhålet ”Klatrkafeen”.

En resa till Lofoten rekommenderas till alla som tradklättrar. Såväl nybörjare som urstarka och erfarna klättrare. Det rekommenderas också till dem som nöjer sig med fjällvandring och storslagna vyer. Skitfiske på er.

Johannes Granlund

Bare blåbaer = Bara blåbär (svårare än så så här blir det inte att förstå norska)
Trad-klättring = Traditionell klättring på egen placerade säkringar
Approach = Anmarsch till klättringen
Stand = Standplats, ett ankare oftast bestående av två till tre välplacerade säkringar i solid sten.
Travers = Sidledes klättring